Hursomhelst så var det min farfar som när jag var ung tonåring fick mig att börja uppskatta grönt te. Om han har vägarna förbi Sibyllans kaffe- och tehandel, brukar han stanna till för att köpa en påse grönt te, alltid av samma kinesiska tesort - Lung Ching. När farfar bjuder på te så är han noggrann med att vattnet inte ska vara för hett - 80 grader är den ideala temperaturen, säger han. Teet får heller inte dra för länge, eller under en för kort stund. Exakt tre minuter ska det vara, varken mer eller mindre.
Longjin - 龍井茶
Longjin verkar vara en vanligare stavning av Lung Ching, och betyder drakkällan. Teet kommer ifrån den kinesiska staden Hangzhou i Zhejiangprovinsen och har troligen fått sitt namn ifrån själva drakkällan, som återfinns här, och från den omgivande regionen; The Dragon Well region, på engelska. Tebladen är inte rullade, utan har fått behålla sin ursprungliga form. Vid rostningen blir de dock tillplattade. Enligt mig gör tebladens raka form att blandningen ser väldigt vacker och elegant ut.
Genmaicha - 玄米茶
Ett annat favoritte, som jag på sistone inte kan få nog av är det japanska Genmaicha. Det är ett grönt te (Sencha eller Bancha) som blandas med rostat brunt ris. Under rostningen "poppar" vissa av riskornen och därför ser det ut som om teblandningen innehåller popcorn (teet kallas även pocorn tea). De gröna tebladen tilsammans med det rostade riset ger Genmaicha en varm nötaktig smak som samtidigt känns frisk och örtig.
Skillnaden mellan kinesiskt och japanskt te finner man i beredningen av tebladen. De kinesiska teerna rostas i panna över öppen eld, medan de japanska teerna ångas. Båda metoderna används för att stoppa oxideringen av tebladen. När man tillreder grönt te ska man inte använda för hett vatten. 80 - 85 grader är lagom. Beroende på tesort låter man teet dra i 2-5 minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar