Jag vill vara ledig imorgon! Snälla fru föreläsare, ställ in seminariet!

Zui-Ki-Tei - ett japanskt tehus i Stockholm

En liten bit av det traditionella Japan kan man i Stockholm finna på norra Djurgården. Här ligger nämligen Etnografiska Museets japanska tehus, Zui-Ki-Tei. Namnet betyder på japanska ”det löftesrika ljusets boning”. Huset byggdes i Japan efter ritningar av professor Masao Nakamura, som också planerade trädgården. Därefter monterades det ned, för att sedan byggas upp på nytt i Sverige av japanska hantverkare.

Tehuset Zui-Ki-Tei uppfördes 1990, och står i skogssluttningen söder om Etnografiska museet, nära den plats där Etnografiska museets första tehus låg. Det första tehuset donerades till Sverige och uppfördes 1935 i museiparken, men brann ned i oktober 1969. Delar av trädgården, gångstenarna, vattencisternen och ett litet vänthus är vad som idag finns kvar av det gamla tehuset.

Zui-Ki-Teis form och stil känns typiskt japansk och det ligger något väldigt rogivande i dess utförande. Kikar man in genom fönstren kan man se att innerdörrarna verkar bestå av papper och att golven täcks av tatami – vävda stråmattor. De vackra asiatiska naturmaterialen, cedeträ, pinje och bambu ger huset ett lätt och luftigt intryck. Huset dominerar inte resten av miljön, utan tycks istället förena sina egna människokonstruerade former med den omgivande naturens oregelbundna, om än planlagda, växtlighet.

När jag tidigare i år gick omkring i trädgården runt tehuset slogs jag av lugnet som vilar över platsen. Tehuset omges av en vacker trädgård som tycks vara planerad in i minsta detalj. Välplacerade stenplattor, krattade grusgångar och en varierad plantering av buskar, träd och blommor skapar en för sinnet vilsam miljö. Tehuset smälter in i omgivningen på ett naturligt och självklart sätt och tillsammans med trädgården - som är uppförd på japanskt vis, men med svenska växter - utstrålar platsen lugn och harmoni.

Vill man vara med under en av Zui-Ki-Teis teceremonier så sker bokningen i förväg, genom Etnografiska museet. Tehuset har dock vinterstängt från november till mars, på grund av att huset inte är uppvärmt. Mer information om teceremonier, tehusvisningar och priser finns på Etnografiska museets hemsida.

Höstskrud

Ledig dag

Har varit ledig idag, och eftersom den nya kursen inte kommit igång ännu så har jag verkligen varit ledig! Min lediga dag har inneburit:

1. onyttig frukost på kaffe och croissant
2. lång lång promenad ute i höstsolen
3. sen sushi-lunch....
4. massor av surfandes på nätet

Jag saknar dig

Jag fryser! Det är så kallt. I mitt sovrum.

Ciudad de las Artes y de las Ciencias

Museo de las Ciencias Príncipe Felipe

På El Turías utorkade flodbädd, finner man Valencias nya modernistiska rekreationsområde, Ciudad de las Artes y de las Ciencias (eller Ciutat de les Arts i les Ciènces). Komplexet är, som det spanska och det valencianska namnet skvallrar om, en konst- och vetenskapsstad, bestående av olika museer, kulturinstitutioner och fritidsområden. Här finns bland annat ett teknikmuseum, en IMAX-biograf, ett planetarium, en botanisk trädgård och Europas största oceanografiska museum.

El Turía - floden
Valenciaborna har historiskt sett haft stora översvämningsproblem med floden Turía, som förr flöt rakt igenom staden. 1957, när ytterligare översvämmningar inträffade, beslöt man därför att floden skulle ledas om för att istället mynna utanför stadens gränser. Kvar blev då den uttorkade flodbädden, en 10 km lång markbit som slingrar sig fram under stadens broar. Undan för undan har parker, lekplatser och fotbollsplaner byggts upp på området och 1998 öppades Ciudad de las Artes y de las Ciencias för allmänheten.

L'Hemisfèric

Byggnaderna
Som ett gigantiskt öga blickar L'Hemisfèric upp mot himlen. Den ellipsformade byggnaden ser ut att flyta ovanpå vattnet i den omgivande bassängen. Dess fönster kastar ut ljusreflektioner över den glittrande vattenytan, som samtidigt skickar tillbaka ljustrålarna, så att de återigen speglar sig i samma fönster. Byggnaden vilar stilla i kontrast till vattnets aldrig avstannande skiftningar.

Ja, byggnadernas design är en upplevelse i sig. De vita fasaderna och de geometriska formerna avtecknar sig skarpt mot himlen och resten av omgivningen. Rundade väggar, välvda tak och gallerformade fasader ger området ett futuristiskt utseende. Byggnadskropparnas vinklar sträcker ut sig åt alla håll och detaljerna kan upplevas som spretiga och flikiga, men helheten bjuder på lugn harmoni. Komplexen i Ciudad de las Artes y de las Ciencias är designade av Valencias egne Santiago Calatrava, samma arkitekt som ritade Malmös Turning Torso. Det oceanografiska museet (L'Oceanogràfic) är dock ritat av arkitekten Félix Candela.

Museo de las Ciencias, L'Umbracle

Avkoppling
Till Ciudad de las Artes y de las Ciencias kommer man för att ta del av L'Hemisfèrics planetarium och IMAX-biograf, L'Umbracles botaniska trädgård, konstutställningen i Palau de les Arts Reina Sofía, teknikmuseet Museo de las Ciencias Príncipe Felipe, L'Oceanogràfics undervattensvärld - eller så kommer man hit för att slå sig ner på en bänk vid bassängen och låta sig bländas av soltrålarnas glittrande spel över vattenytan. Ett utmärkt sätt att koppla av från stadens larm.

I'm off to en annan kommun

Jag ska iväg till P's föräldrar och äta middag. Det blir en nostalgitripp tillbaka till 90-talets skärgårdsmiddagar och lunchpauser i skidbacken! (inte pga av det geografiska läget, alltså - utan snarare beroende på vilka människor som kommer att vara där) ^__^

Solo quiero decirte que.....

Me encantas cariño!

Arroz al Horno - Valencianskt ris i ugn

När man tänker på Spanien och mat, så är det första som dyker upp i huvudet, förutom tapas, antagligen paella. Valencia kan skryta med att vara paellans hemregion och det är också här som jag har ätit de godaste paellarätterna någonsin - inte minst la paella valenciana, med bondbönor, kyckling och kanin. Men Spanien, och särskilt la Comunidad Valenciana, har så många fler goda risrätter att bjuda på! Hos spanska vänner i Valencia blev jag och pojkvännen en kväll bjudna på arroz al horno (ris i ugn), och jag älskade det. Senare har jag försökt återskapa rätten hemma, med ett riktigt fint resultat!

Egentligen ingår revbensspjäll och morcilla (spansk blodkorv) i receptet, men eftersom jag inte äter den typen av kött, har jag bytt ut dessa ingredienser mot kyckling.

Arroz al horno
4 portioner

ris - 300 g, avorio eller grötris
saffran - ett paket
kycklinglårfile - 400 g
kikärtor - 200 g
oliver - gröna
lök - 2 hackade
vitlök - 1 helt huvud delat på mitten
potatis - 1 stor skivad
tomat - 1 skivad
krossad tomat - 400 g
(eller hel tomat på burk)
paprikapulver - 1 msk
buljong - 1 liter
olivolja

Fördered genom att sätta ugnen på 250 grader. Mät upp riset och skölj av det och gör iordning buljongen.

Börja med potatisskivorna. De ska stekas i olja under några minuter, så att de får lite färg och kan sedan läggas åt sidan.

Bryn kycklingen snabbt och ställ även den åt sidan.

Stek den hackade löken i olja, tills den börjat bli mjuk och glansig - häll då i de krossade tomaterna i pannan och låt småputtra under några minuter.

Tillsätt därefter ris, kikärtor, saffran och paprikapulver. Rör om några gånger och häll sedan över blandningen i en ugnsfast form. Bred ut blandningen så att botten täcks.

Stick ner de brynta kycklingbitarna och oliverna i riset, så att de fördelas jämnt i formen.

Lägg ut potatis- och tomatskivorna på toppen av riset, i en ring längs kanten av formen (varannan skiva potatis och varannan tomat). Placera ena halvan av vitlökshuvudet i mitten av formen och strö ut de överblivna vitlöksklyftorna över riset.

Koka upp buljongen igen - det är viktigt att buljongen är riktigt het när den tillsätts. Häll ca 6 dl av den kokande buljongen i formen, så att risblandningen täcks helt.

Ställ in i ugnen och sänk samtidigt temperaturen till 200 grader. Låt stå i 40 minuter, men titta till då och då så att riset inte verkar torrt - det ska vara ganska fuktigt. Om så behövs, tillsätt mer buljong allt eftersom.

Ta ut formen ur ugnen och låt riset svalna i fem minuter innan det serveras.

Que aproveche! - Smaklig måltid!

Personne à la maison

Hur kommer det sig att det franska ordet personne betyder ingen när motsvarande ord på så många andra språk betyder just någon, en person? Ordet person på svenska, indikerar ju att man talar om en individ, om än på en abstrakt nivå eftersom man inte kan läsa in några särskilda attribut i detta neutrala begrepp. Men ingen är ju något helt annat. Det är ju någon som inte finns! (hmm, nu har jag precis skrivit att ingen faktiskt är någon, jag är vilse i en skog av ord!)

Fast personne kan på franska, förutom ingen, tydligen också betyda just person eller någon. Jag är lite förvirrad över användningen. Säger man: "personne à la maison", så betyder det "ingen hemma" och inte "någon hemma", vilket istället borde bli "quelqu'un à la maison". När använder man då personne i betydelsen person?

Au secours!